"Snart ses vi igen... ljubav"
Nu har det gått en tid sedan hon var här. För första gången. Hos mig. Och endast några dagar, som känns som en evighet, sedan jag var hos henne, för andra gången.
Kommer aldrig glömma 4/11 år 2011, 18/11 år 2011 och 25/11 år 2011. Det är för evigt våra dagar tillsammans. Vår början på vår framtid. Dagarna som passerat så snabbt men som ändå betyder mest i hela mitt liv. Sist jag skrev något så var det hur underbart 4/11 var. En dag jag ärligt kan säga är mitt livs bästa dag. Men sedan dess har det otroligt(!!!) nog bara blivit bättre. Det har gått från perfekt till... perfektare!
18/11 - I mitt rum satt, log och sov hon! Vår första natt tillsammans. Jag har än kvar alla sakerna så att allt är precis som det var när hon åkte i väg. Det var första gången hon var på besök hos mig. Och andra gången vi träffades. Och allt blir bara bättre och bättre! Vem kunde tro att det är möjligt... att man kan ha sådan lycka med en person... Att allt ständigt är så perfekt! I bland känns det som om jag nått höjdpunkten av mitt liv... Men så blir jag ännu lyckligare under nästa sekund tillsammans med henne. Det är ofattbart vad lycka verkligen är, och sådan här lycka önskar jag ALLA! För då skulle världen bli en så mycket bättre plats!
25/11 - Vi var tvugna. Vi var bara tvugna att träffas! Jag tog bussen till henne, och sedan tuben. När hon kom till mig blev jag så rörd av att hon köpte mig det finaste plånboksskyddet till iPhone jag någonsin sett. Det visade verkligen hur mycket hon kände mig. Det låter kanske inte som en stor sak men det som verkligen kändes i hjärtat är hur hon lyssnade, brydde sig och visste vad som behövdes för mig, mest behövde jag henne, men du förstår. Av bara några ord kunde hon tolka mig och bara veta direkt vad jag behövde. Första gången någon någonsin gjorde något sådant för mig. Jag tror inte hon förstår hur rörd jag blev. Det var en så fin present, men det var verkligen tanken som fick mig helt. Om jag kunde hade jag gett henne världen då! Allt!
Tre träffar och vi är redan närmare varandra än vad Nalle Puh är sin "honing".
Snart kommer jul och det efterlängtade jullovet. Då är hon ledig och då är det återigen hennes tur att komma till mig, för andra gången. Tänker inte ens försöka att förklara hur mycket jag längtar efter det. Vi har redan pratat så mycket om den Träffen! Fastän det är någon vecka kvar innan jullov.
Vad mer kan jag säga? Jag hoppas att mina ord lyckas åtminstone beskriva en liten, liten, liten del av hur jag känner för den kvinnan. Men det är kanske är att kräva något omöjligt, lite som jag skrev om i tidigare inlägg.
Men annars var det allt? ... ja, förutom typ det viktigaste... Det är i dag exakt trettio dagar sedan vi träffades och då vi blev... vi! Tiden går fort när man är lycklig och tillsammans med någon. Tänk, en hel månad har passerat och för varje sekund av den månaden har jag njutit och varit den lyckligaste i världen. Du är verkligen min lycka och jag menar det så bokstavligt det bara går! Jag minns inte ens tiden innan oss, det är inte ens värt att minnas. Det enda jag minns är dig - världens finaste kvinna och person. Jag älskar dig något otroligt, obeskrivligt, enormt mycket! Har sagt detta tusen gånger nu kanske, men det tål att upprepas: jag längtar efter framtiden med dig älskling, finns inget annat jag längtar mer efter än dig!
Sist vill jag dela med mig något som jag tycker är så fint och som verkligen är så sant:
Det spelar ingen roll vart i livet du beger dig, eller vad du gör samt hur mycket du gör det... Det enda viktiga är vem du har vid din sida... Jag är så lycklig att jag har dig ljubav!
Kommentarer
Trackback
