"Detta är alltid så svårt..."

Det var länge sedan jag satt här och skrev på denna blogg. Om oss. Om allt som händer. Om vårt liv.

Sist jag skrev var det fjärde december, det var vår första riktiga månad tillsammans. Innan det var allt vi hade små SMS som skickades i stora gulliga mängder varje dag. Så därför kommer jag aldrig glömma 4/11 -11. Det var dagen då jag och du blev vi.

Just därför kommer jag inte heller glömma denna dag. I dag är det nämligen den fjärde igen och extra speciellt är att det är fjärde februari. Hela tre månader sedan vi träffades och våra läppar möttes för första gången. Och jag är fortfarande den absolut lyckligaste mannen som finns på denna planet. Hur kan man inte vara det? När man har en ängel till flickvän och äran att få ha henne i sitt liv.

"Men har ni inte träffats något på sistone?" kanske du undrar. Och jag svarar: "Jooooodå!".

30/12, år 2011. Detta var datumet vi träffades för fjärde gången. Det var precis efter jul och oj vad jag saknade henne då. Saknaden och känslan var onormal. Vi hade inte träffats på så länge att jag ville inget annat än åka till henne, bara för att känna den där kramen... och de där läpparna... att känna henne. Det var hennes tur att komma till mig, men hon hade inte tid. Så vi bestämde att jag skulle åka till henne.

Efter en snabb biltur...

Vi firade snabbt vår egna lilla, sena, jul med presenter och kramar. Min bästa jul någonsin! Jag fick den finaste presenten också, hon var så vacker, underbar och så obeskrivligt... Jag bara älskar henne! Dessutom gav hon mig en klocka, det måste vara världens stiligaste, finaste och mest perfekta accesoar för mig. Som även presenterade sig med en fin liten gullig dikt. Har aldrig haft eller fått något så fint (förutom henne självklart!) i hela mitt liv. Helt ärligt.

Vi hann även med bio och bowling under denna träff. Det var förresten det roligaste bowlingspasset någonsin! Jag fick ju spela mot/med min baby, som jag brukar kalla henne. Det var bara helt underbart och jag älskade det så mycket att jag inte ens vet vem som vann (hon gjorde det). Men jag kände mig i alla fall som en lycklig vinnare efter det.


5/1, år 2012. Denna gång kom hon till mig. Vi fick en natt och nästan två dagar på oss att fortsätta där vi slutade på förra träffen. Jag tänker inte ens försöka förklara hur lycklig jag var. Som alltid när jag får vara med henne (En av anledningarna till att jag förevigt vill vara med just den kvinnan!).

Denna träff spenderades med att gå runt i staden, min stad, och hålla hand. Men även åt bilkörning. Hon har inte körkort än, så vi åkte till en privat övningsbana och övade lite med min gamla bil. Jag älskade det! Tror inte att hon ens vet om det men jag älskade verkligen varje millisekund av den lilla utflykten. Det var så perfekt! Och något som var så vackert att se, förutom hennes skratt och den där underbarhet som endast hon har, var hur fantastiskt duktig hon är på att köra. Hon lärde sig alla grunderna på ett litet kort pass och jag var så imponerad. Speciellt i efterhand när det satte sig för mig att hon verkligen lärde sig att köra bil... med mig... vilken kvinna!

28/1, år 2012. Två kvällar, nästan tre dagar. Det är detta folk kallar lycka, paradiset, livet. Vår senaste och underbart längsta träff hittills. Och den tog ändå plats för inte så länge sedan. Faktiskt har jag på mig de mjukisar jag hade hos henne. Oj vad jag älskar när de luktar så där som hon gör. Det måste vara... ne.. Det är min favoritdoft!

Vad mer kan jag säga om denna träff?

Kanske att den spenderades på bästa möjliga sätt med min käraste och att jag än i dag får små flashbacks hela tiden. Från att jag körde till hennes skola och fick se den för första gången, till att samtidigt få köra hem henne från skolan och sedan spendera de närmaste dagarna med IKEA-besök, shopping, gå runt i hennes stad, HM-besök, Holister med mera! Det bästa var att alltid avsluta dagen med mys hemma hos henne. Lyckligare får man leta efter!

Jag hoppas du vet att efter dessa tre fantastiska månader, och efter dessa sex fantastiska träffar, så känner jag inget annat än total lycka. Jag känner något som få någonsin känt eller kommer känna, och det är ren och underbar kärlek. Jag kommer aldrig någonsin känna något annat än dig! Endast du kommer finnas i mina tankar och endast du är den som jag vill se varje sekund av mitt liv. Forever and ever, baby.

Jag vill samtidigt också erkänna något. Förr. När jag var en yngre grabb så föreställde jag mig hur det skulle vara i framtiden. Med någon man älskar. Typ hur det skulle vara när man är gift och så. Och sedan jag träffat dig så förstår jag bättre än någonsin hur ett sådant liv skulle vara. Kortfattat: Det livet, alltså du, är så mycket bättre än alla mina drömmar kombinerat. Allt är bara så perfekt.

Så, tack! TACK för dig! och TACK för dessa tre fantastiska månader som har varit de bästa i hela mitt liv. Och baby, glöm inte att jag såååå ser fram emot och längtar efter den där sjunde träffen. För tro mig, jag känner det på mig, den kommer vara minst lika fantastiskt underbar som alla andra träffar och jag kommer vara som lyckligast då. Det finns en orsak till varför jag säger "Detta är alltid så svårt" när vi måste åka från varandra. Det är för att det är så svårt att lämna sitt liv, sin framtid, sitt förflutna. För det är vad du är för mig. Mitt liv.

Volim te simpatio moja! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0