Födelsedagen!
I dag är det inte en vanlig dag. Det är dagen för arton år sedan som du blev född. En dag en ängel föddes. En ängel som kom att förändra hela mitt liv med så mycket glädje, lycka och kärlek.
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva uti hundrade år!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva uti hundrade år!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva uti hundrade år!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva uti hundrade år!
Ett fyrfaldigt leve för den finaste ängeln... Hon leve - Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ljubav! I dag är det dagen du skall firas och ta emot kärlek från nära och kära. Vi alla skall fira denna fantastiska dag och tänka tillbaka på alla underbara år med dig! Du är såå älskar och glöm aldrig det.
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ljubav! I dag är det dagen du skall firas och ta emot kärlek från nära och kära. Vi alla skall fira denna fantastiska dag och tänka tillbaka på alla underbara år med dig! Du är såå älskar och glöm aldrig det.
Och glöm inte att du nu är:
18 år
219 månader
6 575 dagar
157 823 timmar
9 469 415 minuter
568 164 964 sekunder...
Sex dagar och tio månader...
Med ord kan man inte förklara det. Hon är allt det underbaraste i världen men ändå så mycket mer. Sedan är det känslan av att vara kär också. Jag är fullkomligt överfylld av kärlek för min lilla tjej. Jag älskar henne verkligen mer än något annat.
Tio månader sedan den fjärde november 2011. Tio månader sedan jag för första gången kände hennes läppar mot mina. Tio månader sedan mitt liv förändrades helt och blev allt jag någonsin önskat mig.
Som jag skrev ovan kan man inte med ord förklara denna kärlek jag känner för den kvinnan. Hon har varit med mig i hela mitt liv och därför kan jag inte föreställa mig något utan henne. Det är med så stor lycka jag nu också kan säga att vi varit tillsammans i tio månader. Månader som passerat förbi så snabbt att det känns som om jag blundade, somnade och sedan drömde mitt livs finaste dröm för att nu kunna skriva om det hela.
Jag vet att dina fina ögon nu läser detta och förhoppningsvis ler de där mjuka läpparna också. Jag hoppas att du vet att din pojke älskar dig mest och vill inget hellre än att se dig lycklig. Lika lycklig som jag blir utav dig.
Just det - i dag är det sex dagar kvar till din stora dag...
Förmodligen pirrar det mer i min mage än vad det gör i din. Kommer du bli glad? På riktigt? Hoppas!
- Den som förevigt kommer älska dig
"Ett brev till henne"
Du är inte bara det finaste och underbaraste som finns på denna planet. Du är dessutom den absolut smartaste kvinnan jag någonsin träffat. För läser du detta har det gått jättebra att lista ut hur du skulle komma hit och på så sätt lösa gåtan!
Ja te volim najvise i uvjek cu da te volim najvise. Ti si moja jedina i moj zivot! Hvala za sve i poljubace od tvoga Leon...a! Mooah! ❤
----<--@
Du är inte bara det finaste och underbaraste som finns på denna planet. Du är dessutom den absolut smartaste kvinnan jag någonsin träffat. För läser du detta har det gått perfekt att lista ut hur du skulle komma hit och på så sätt lösa min lilla gåta!
Förhoppningsvis tycker du att paketet är lite kul samt överraskande. Jag vet själv att det är föööör gulligt att få något från dig så jag hoppas detta får dig att känna samma. Varför min kärlek fått ett sådant litet paket kan förklaras av många olika anledningar.
I dag är det mer än sex månader tillsammans, och fortfarande är du min absolut största glädje i livet. Detta faktum och denna känsla tror jag aldrig kommer försvinna, utan du kommer förevigt vara den som sätter leendet på mina läppar. Dessa sex första månader ser jag också som en underbar början på många halvår framöver.
Alltid har du funnits där för mig och varit den absolut finaste skyddsängel som man kan önska sig. Vare sig det är med ett SMS, samtal via Skype eller något annat så blir jag sjuk av längtan över att få ta del av allt du skriver eller berättar.
Varför jag känner så här för dig beror på två anledningar - Du är verkligen mitt liv och det finaste som finns i denna värld. Men dessutom älskar jag hur du gör mig hel. Du utgör alla bokstäver i mitt namn och min lycka stavas med ditt namn. Jag vet inte heller hur många gånger jag sagt detta men när jag ser dig ser jag inte bara allt det fina i världen, utan jag ser en del av mitt förflutna, min nutid och min framtid. Det absolut bästa är inte bara att du är en del av det hela, du ÄR allt det för mig.
Älskling, du är min inspiration och min styrka. Din oerhörda styrka är något jag aldrig sett hos någon tidigare och jag är så stolt över dig för att du är sådan. Men glöm inte att du dessutom är...
... den enda som som kan göra att jag tappar min talförmåga och bli helt stum,
... den enda som fullkomligen fyller mitt hjärta med kärlek och gör mig kär över huvudet i dig,
... den enda jag vill hålla hand med i resten av mitt liv.
Jag skulle kunna fortsätta i en evighet och berätta allt underbart om dig. Men jag hoppas att du redan vet allt detta. För du är så mycket mer också! Så snälla förstå hur mycket du betyder. För mig. För andra i din omgivning. För alla.
I brevet/paketet så hoppas jag att du hittade chokladkakan. Den är något jag och du skulle öppnat och provat nu under helgen medan jag var ensam hemma. Men eftersom vi sköt upp lite på träffen så får vi ta det så här. Och jag hoppas att du förstår det här med allt naturgodis. Varje gång du är hos mig så finns det alltid en skål med naturgodis. Så jag tänkte om du inte kan komma till naturgodiset får naturgodiset komma till dig. Hoppas det smakar!
Ja te volim najvise i uvjek cu da te volim najvise. Ti si moja jedina i moj zivot! Hvala za sve i poljubace od tvoga Leon...a! Mooah! ❤
----<--@
"Detta är alltid så svårt..."
Det var länge sedan jag satt här och skrev på denna blogg. Om oss. Om allt som händer. Om vårt liv.
Sist jag skrev var det fjärde december, det var vår första riktiga månad tillsammans. Innan det var allt vi hade små SMS som skickades i stora gulliga mängder varje dag. Så därför kommer jag aldrig glömma 4/11 -11. Det var dagen då jag och du blev vi.
Just därför kommer jag inte heller glömma denna dag. I dag är det nämligen den fjärde igen och extra speciellt är att det är fjärde februari. Hela tre månader sedan vi träffades och våra läppar möttes för första gången. Och jag är fortfarande den absolut lyckligaste mannen som finns på denna planet. Hur kan man inte vara det? När man har en ängel till flickvän och äran att få ha henne i sitt liv.
"Men har ni inte träffats något på sistone?" kanske du undrar. Och jag svarar: "Jooooodå!".
30/12, år 2011. Detta var datumet vi träffades för fjärde gången. Det var precis efter jul och oj vad jag saknade henne då. Saknaden och känslan var onormal. Vi hade inte träffats på så länge att jag ville inget annat än åka till henne, bara för att känna den där kramen... och de där läpparna... att känna henne. Det var hennes tur att komma till mig, men hon hade inte tid. Så vi bestämde att jag skulle åka till henne.
Efter en snabb biltur...
Vi firade snabbt vår egna lilla, sena, jul med presenter och kramar. Min bästa jul någonsin! Jag fick den finaste presenten också, hon var så vacker, underbar och så obeskrivligt... Jag bara älskar henne! Dessutom gav hon mig en klocka, det måste vara världens stiligaste, finaste och mest perfekta accesoar för mig. Som även presenterade sig med en fin liten gullig dikt. Har aldrig haft eller fått något så fint (förutom henne självklart!) i hela mitt liv. Helt ärligt.
Vi hann även med bio och bowling under denna träff. Det var förresten det roligaste bowlingspasset någonsin! Jag fick ju spela mot/med min baby, som jag brukar kalla henne. Det var bara helt underbart och jag älskade det så mycket att jag inte ens vet vem som vann (hon gjorde det). Men jag kände mig i alla fall som en lycklig vinnare efter det.
5/1, år 2012. Denna gång kom hon till mig. Vi fick en natt och nästan två dagar på oss att fortsätta där vi slutade på förra träffen. Jag tänker inte ens försöka förklara hur lycklig jag var. Som alltid när jag får vara med henne (En av anledningarna till att jag förevigt vill vara med just den kvinnan!).
Denna träff spenderades med att gå runt i staden, min stad, och hålla hand. Men även åt bilkörning. Hon har inte körkort än, så vi åkte till en privat övningsbana och övade lite med min gamla bil. Jag älskade det! Tror inte att hon ens vet om det men jag älskade verkligen varje millisekund av den lilla utflykten. Det var så perfekt! Och något som var så vackert att se, förutom hennes skratt och den där underbarhet som endast hon har, var hur fantastiskt duktig hon är på att köra. Hon lärde sig alla grunderna på ett litet kort pass och jag var så imponerad. Speciellt i efterhand när det satte sig för mig att hon verkligen lärde sig att köra bil... med mig... vilken kvinna!
28/1, år 2012. Två kvällar, nästan tre dagar. Det är detta folk kallar lycka, paradiset, livet. Vår senaste och underbart längsta träff hittills. Och den tog ändå plats för inte så länge sedan. Faktiskt har jag på mig de mjukisar jag hade hos henne. Oj vad jag älskar när de luktar så där som hon gör. Det måste vara... ne.. Det är min favoritdoft!
Vad mer kan jag säga om denna träff?
Kanske att den spenderades på bästa möjliga sätt med min käraste och att jag än i dag får små flashbacks hela tiden. Från att jag körde till hennes skola och fick se den för första gången, till att samtidigt få köra hem henne från skolan och sedan spendera de närmaste dagarna med IKEA-besök, shopping, gå runt i hennes stad, HM-besök, Holister med mera! Det bästa var att alltid avsluta dagen med mys hemma hos henne. Lyckligare får man leta efter!
Vad mer kan jag säga om denna träff?
Kanske att den spenderades på bästa möjliga sätt med min käraste och att jag än i dag får små flashbacks hela tiden. Från att jag körde till hennes skola och fick se den för första gången, till att samtidigt få köra hem henne från skolan och sedan spendera de närmaste dagarna med IKEA-besök, shopping, gå runt i hennes stad, HM-besök, Holister med mera! Det bästa var att alltid avsluta dagen med mys hemma hos henne. Lyckligare får man leta efter!
Jag hoppas du vet att efter dessa tre fantastiska månader, och efter dessa sex fantastiska träffar, så känner jag inget annat än total lycka. Jag känner något som få någonsin känt eller kommer känna, och det är ren och underbar kärlek. Jag kommer aldrig någonsin känna något annat än dig! Endast du kommer finnas i mina tankar och endast du är den som jag vill se varje sekund av mitt liv. Forever and ever, baby.
Jag vill samtidigt också erkänna något. Förr. När jag var en yngre grabb så föreställde jag mig hur det skulle vara i framtiden. Med någon man älskar. Typ hur det skulle vara när man är gift och så. Och sedan jag träffat dig så förstår jag bättre än någonsin hur ett sådant liv skulle vara. Kortfattat: Det livet, alltså du, är så mycket bättre än alla mina drömmar kombinerat. Allt är bara så perfekt.
Så, tack! TACK för dig! och TACK för dessa tre fantastiska månader som har varit de bästa i hela mitt liv. Och baby, glöm inte att jag såååå ser fram emot och längtar efter den där sjunde träffen. För tro mig, jag känner det på mig, den kommer vara minst lika fantastiskt underbar som alla andra träffar och jag kommer vara som lyckligast då. Det finns en orsak till varför jag säger "Detta är alltid så svårt" när vi måste åka från varandra. Det är för att det är så svårt att lämna sitt liv, sin framtid, sitt förflutna. För det är vad du är för mig. Mitt liv.
Så, tack! TACK för dig! och TACK för dessa tre fantastiska månader som har varit de bästa i hela mitt liv. Och baby, glöm inte att jag såååå ser fram emot och längtar efter den där sjunde träffen. För tro mig, jag känner det på mig, den kommer vara minst lika fantastiskt underbar som alla andra träffar och jag kommer vara som lyckligast då. Det finns en orsak till varför jag säger "Detta är alltid så svårt" när vi måste åka från varandra. Det är för att det är så svårt att lämna sitt liv, sin framtid, sitt förflutna. För det är vad du är för mig. Mitt liv.
Volim te simpatio moja! <3
"Snart ses vi igen... ljubav"
Nu har det gått en tid sedan hon var här. För första gången. Hos mig. Och endast några dagar, som känns som en evighet, sedan jag var hos henne, för andra gången.
Kommer aldrig glömma 4/11 år 2011, 18/11 år 2011 och 25/11 år 2011. Det är för evigt våra dagar tillsammans. Vår början på vår framtid. Dagarna som passerat så snabbt men som ändå betyder mest i hela mitt liv. Sist jag skrev något så var det hur underbart 4/11 var. En dag jag ärligt kan säga är mitt livs bästa dag. Men sedan dess har det otroligt(!!!) nog bara blivit bättre. Det har gått från perfekt till... perfektare!
18/11 - I mitt rum satt, log och sov hon! Vår första natt tillsammans. Jag har än kvar alla sakerna så att allt är precis som det var när hon åkte i väg. Det var första gången hon var på besök hos mig. Och andra gången vi träffades. Och allt blir bara bättre och bättre! Vem kunde tro att det är möjligt... att man kan ha sådan lycka med en person... Att allt ständigt är så perfekt! I bland känns det som om jag nått höjdpunkten av mitt liv... Men så blir jag ännu lyckligare under nästa sekund tillsammans med henne. Det är ofattbart vad lycka verkligen är, och sådan här lycka önskar jag ALLA! För då skulle världen bli en så mycket bättre plats!
25/11 - Vi var tvugna. Vi var bara tvugna att träffas! Jag tog bussen till henne, och sedan tuben. När hon kom till mig blev jag så rörd av att hon köpte mig det finaste plånboksskyddet till iPhone jag någonsin sett. Det visade verkligen hur mycket hon kände mig. Det låter kanske inte som en stor sak men det som verkligen kändes i hjärtat är hur hon lyssnade, brydde sig och visste vad som behövdes för mig, mest behövde jag henne, men du förstår. Av bara några ord kunde hon tolka mig och bara veta direkt vad jag behövde. Första gången någon någonsin gjorde något sådant för mig. Jag tror inte hon förstår hur rörd jag blev. Det var en så fin present, men det var verkligen tanken som fick mig helt. Om jag kunde hade jag gett henne världen då! Allt!
Tre träffar och vi är redan närmare varandra än vad Nalle Puh är sin "honing".
Snart kommer jul och det efterlängtade jullovet. Då är hon ledig och då är det återigen hennes tur att komma till mig, för andra gången. Tänker inte ens försöka att förklara hur mycket jag längtar efter det. Vi har redan pratat så mycket om den Träffen! Fastän det är någon vecka kvar innan jullov.
Vad mer kan jag säga? Jag hoppas att mina ord lyckas åtminstone beskriva en liten, liten, liten del av hur jag känner för den kvinnan. Men det är kanske är att kräva något omöjligt, lite som jag skrev om i tidigare inlägg.
Men annars var det allt? ... ja, förutom typ det viktigaste... Det är i dag exakt trettio dagar sedan vi träffades och då vi blev... vi! Tiden går fort när man är lycklig och tillsammans med någon. Tänk, en hel månad har passerat och för varje sekund av den månaden har jag njutit och varit den lyckligaste i världen. Du är verkligen min lycka och jag menar det så bokstavligt det bara går! Jag minns inte ens tiden innan oss, det är inte ens värt att minnas. Det enda jag minns är dig - världens finaste kvinna och person. Jag älskar dig något otroligt, obeskrivligt, enormt mycket! Har sagt detta tusen gånger nu kanske, men det tål att upprepas: jag längtar efter framtiden med dig älskling, finns inget annat jag längtar mer efter än dig!
Sist vill jag dela med mig något som jag tycker är så fint och som verkligen är så sant:
Det spelar ingen roll vart i livet du beger dig, eller vad du gör samt hur mycket du gör det... Det enda viktiga är vem du har vid din sida... Jag är så lycklig att jag har dig ljubav!
"Det blev som vi trodde.. och bättre"
Omöjligt...
Det första som vi båda kände är overkligheten av det hela. Innan själva träffen köpte jag vår favoritsaft (Ja, vi har en favoritsaft som vi båda är "galna" i) och allt var spännande, pirrigt och så underbart. Men inte overkliget, jag skulle träffa henne och oj vad underbart det skulle vara, verkligen!
Medan jag körde till henne började fler och fler tecken påminna mig om vem jag skall träffa, nämligen min kärlek. Veronica Maggio började spelas på radion och det är någon hon ser upp till mycket, hon älskar Maggios låtar och dess budskap. Men Adele fick också sjunga lite, "Someone Like You" spelades för full volym minuterna innan vår träff. Nu slog verkligheten mig rätt i ansiktet och jag började inse att jag skulle träffa henne. Oj!
Jag hade sagt att jag skulle SMSat innan jag var framme, men min GPS på iPhone användes för att hitta fram till henne. Så jag var tvungen att svänga ni någonstans för att SMSa henne. Efter att jag skickat i väg SMSet satte jag på GPSen igen och började köra lite. Det roliga här är att när GPSen startade sa den genast "vänd om"... Det visade sig att när jag svängde in från vägen, för att skicka ett SMS om att jag snart är framme, så hade jag lyckats köra in på samma gata som hon bor på. Helt av mig själv och för att jag... kände för det. Jag kunde inte fatta att det hände och log lite extra när jag insåg hur pass otroligt det ändå var. Stockholm är en stor stad och även de mindre förorterna är stora som städer. Så att köra in i en förort och stanna så pass nära henne på ren känsla var... ödet.
Hur som helst, när jag väl var framme såg jag den där grinden. Den fina öppna grinden. Och den fina dörren. Bakom den stod hon tänkte jag. Glömmer aldrig hur det var kallt ute men att jag ändå gick i en tunn men långärmad tröja. Dock frös jag inte, i stället väldigt varm. Men nu blev jag nervös, och det var nu det blev overkligt. Det tog en stund innan dörren öppnades... Men jag tyckte inte det var konstigt, för jag insåg inte att HON skulle öppna. Det blev så overkligt som sagt. Men när handtaget väl vreds och dörren öppnades... då såg jag henne i ögonen. Med mina egna ögon... för första gången på så många år! Och det var otroligt! Hon var och är oförklarligt vacker... och så ... *Blir varm i kroppen* ... åh!
Vi var i varandras armar direkt och det var nu det blev riktigt overkliget. Det kändes... obeskrivligt. Något man bara kan känna om man genomgått allt jag och hon genomgått. Att äntligen träffas var en så efterlängtad men nu overklig verklighet för oss! Men visst var det fint! Det var perfekt! Det var vår dag. Ingen annans! 4-11-11! Och visst låter det som ett perfekt första ögonblick på vår första träff? Men tro mig när jag säger att det bara blev bättre! Och O'Boy vad bättre den blev!
Så vad hände sen? Det är svårt att svara på. Hur skulle man förklara hur fin en solnedgång är? Hur skulle man förklara hur vacker hon är? Hur förklarar man hur gott hon luktar och hur underbar hon är? Svårt är det minst sagt, om inte omöjligt! För att beskriva hur perfekt Dagen, Träffen och Hon var så är det verkligen som att föröka sig på något så svårt att man redan från början vet att man kommer misslyckas. Jag har alltid sagt att inget är omöjligt, alltid! Så säger hon också! Men att försöka beskriva den Träffen och allt som den erbjöd kan vara det första som jag måste erkänna är omöjligt. Det går bara inte.
För att förstå hur hela upplevelsen var måste man ha varit där och upplevt det! Så enkelt är det! Men för dig som vill se mig försöka beskriva det: Föreställ er det mest fantastiska liv ni någonsin kan föreställa er. Föreställ er sedan att ni lever i en evighet med allt det goda som ni föreställer. Sedan lägger ni till massa små gulliga kaniner i den tillvaron. Då får ni en liten inblick i hur underbar den där Träffen var... FAST ändå(!!!) : var den dagen med henne så mycket, mycket, mycket bättre!
Så vad var detta för inlägg? Inte något fint i alla fall, inte ens något värt att posta. Dock är det ändå ett litet försök till att försöka uttrycka mig för vad jag kände och känner. Det kommer förhoppningsvis komma fler inlägg där jag skriver och utrycker mig lite duktigare. Det måste det! För Hon förtjänar det!
Det var verklighet. Men ändå en dröm. För det varade bara i en sekund och i slutet vaknade man upp i sin säng med endast minnen av allt det fina som hänt.
"... You are everything I need"
I dag insåg jag många saker. Så himla otroligt egentligen.
Jag insåg att mitt liv kommer börja snart. Och jag insåg även att jag älskar henne så mycket att om jag förlorade henne skulle det vara hemskt. Hur kan man leva utan sitt liv? Det är ju det som skulle hända om jag förlorade henne... Jag vet vad du tycker... "Han babblar"... Men jag blir sådan när jag tänker på henne. Hon lyckas alltid få mig sprudlande lycklig och så där "babblig".
Ja, jag har inte alltid varit den killen som öppnar en blogg helt "bakom hennes rygg" bara för att senare visa henne, eller försöka visa henne, vad jag känner. En gång var jag kall, instängd och en typisk kille. Pratade inte om känslor och höll allt inom mig.
Så när hon flera gånger lyckades "öppna upp" mig blev jag rädd. En helt ovan känsla för en sån "kille". Jag började älska allt om henne. Jag älskade henne så mycket att jag hatade alla saker som gjorde henne olycklig. Så när tiden passerade och vi höll kontakt via SMS fick jag en gång höra hur hon mådde sisådär... men ville på träningen ändå... hon ville kämpa och även om det gjorde ont så "hade hon inget val". Det krossade mitt hjärta. Det hände flera gånger att hon prioriterade annat än sig själv.
Så, jag nämnde nyss att jag hatade allt som är "dåligt" för tjejen jag älskar... Men hur gör jag när tjejen gör något dåligt mot sig själv? Hur gör jag när jag älskar henne så mycket och får leva med att hennes hälsa får ta stryk? Hur gör jag när jag hela livet sett min mor gå emot hennes hälsa och stressa bara för att bli diagnostiserad med STRESS-diabetes och annat, när nu TJEJEN jag ÄLSKAR gör samma sak? Klarar jag av ett liv med att se henne "förstöra" sig?
Där kom då "dissen". Jag klarade inte av att ha kontakt med henne, av ren kärlek. Men det visade sig vara ett av mitt livs största misstag. Så går det när man inte är smart. Men men... jag tänker inte prata mer om det förflutna, utan i stället om nutiden.
Jag träffar henne på fredag, den 4 november 2011. Det kommer bli första gången på så många år... Även om det passerat en tid sedan "Dissen" kämpar hon än i dag och har alltid dagarna fulla med saker att göra. Men det är inget negativt som jag en gång först trodde... hon är smart, en dag kommer allt hon kämpar för bli verklighet och då kommer hon ha ett underbart liv. Hon kämpar smart och det kommer löna sig! Se handbollen till exempel, jag bara längtar till den dagen hon spelar i landslaget!
Så det var mitt livs största misstag... jag skulle varit där för henne som stöd. Inte försvunnit. Än i dag har jag ju inte mött på en person som är så duktig... engagerad... rolig... smart... och ja, allt positivt som man någonsin kan tänka sig om en person. Och jag vet vad ni tänker: "Ja men du är ju kär i henne, klart du tycker så om henne...". Och det brukar oftast vara rätt... kära människor gör sådana saker... Men det som skiljer det jag säger från alla andra kärleksförklaringar från "kära människor" är att hon verkligen är sådan, någon gång måste det vara så att det verkligen finns en sådan person som jag nyss beskrev. Inget är ju omöjligt, så varför kan det inte vara hon? Jag vet att det kanske inte duger som bevis för dig... Men jag skriver inte detta för att bevisa att hon är sådan. Det är bara något man vet.
"Sometimes people put up walls not to keep others out but to see who cares enough to break them down"
Citatet ovan tycker jag passar mycket bra på mig. Hon hade skrivit det på sin blogg. Och på något sätt kunde hon nästan veta att jag var sådan - en som satte upp en vägg.
Så vad är detta inlägg för något? Ett sätt att tala ut? "Kanske, kanske inte" som hon brukar säga så där charmigt. Det kan också vara "något" som bara behövdes och krävdes att bli nerskrivet. Jag får bara hoppas att hon tycker om inlägget.
